På scoutresa i Japan. Livet är fullt av möjligheter!
För exakt fyra år sedan, 2011, arrangerades World Scout Jamboree (WSJ) i Sverige . Det är ett internationellt scoutläger som hålls var fjärde år, ungefär som scouternas OS där temat är fred och gemenskap över gränser. När det hölls i Kristianstad kom det 40 000 scouter från alla världens hörn . Jag har varit scout i 10 år och när jag och min pappa besökte WSJ i Kristianstad 2011 bestämde jag mig för att delta i nästa världsscoutjamboree. Man får bara en chans i livet att åka som deltagare eftersom man måste vara mellan 14 och 17 år gammal . Nästa WSJ skulle hållas på andra sidan jordklotet, i Japan 2015.
I början av mars i år var jag på förträff med min avdelning som bestod av 36 stycken scouter från Göteborgsområdet och fyra stycken ledare. I hela mitt liv har jag varit öppen om att berätta att jag är född döv och är hörselskadad med mina CI, så självklart var jag det även denna gången också. Ledarna och scoutkompisarna skulle få lite kort info om vad man behöver tänka på för att jag ska höra bra och vad man behövde tänka på i situationer när jag inte använde CI. Jag svarade gladeligen på många nyfikna frågor.
Planerade resan väl
Det var en mängd förberedelser, främst angående mina CI, innan det var dags att åka. Jag skulle åka själv utan min familj och vara borta i en hel månad i ett land med 95 % luftfuktighet och där dagstemperatur är över 35 °C. Vi fick låna två extra processorer och även extra utrustning som sladdar och mikrofonfilter till hörapparaterna, ifall de skulle gå sönder. Söndagen den 19:e juli var det äntligen dags att åka till Japan. Vi samlades på Nils Ericssons-terminalen i Göteborg och tog bussen till Kastrup. Jag var inte ensam, så många som 1 950 svenska scouter skulle delta på WSJ i Japan! Efter att ha rest över 12 000 kilometer och mellanlandat i Qatar, landade vi i Tokyo efter 27 timmars resande. När vi kom ut från flygplatsen, kände jag direkt den extrema fuktigheten och undrade hur det skulle gå med mina CI hela dagarna i hög värme då man svettas och när det är hög fuktighet. Under avfuktningen använde jag mina reserv-CI. Jag valde även att använda torrbatterier under lägret eftersom jag tyckte det var lättast och jag hade inga problem med dem. De passade också med de nya Aqua+ som jag använde när jag badade i Stilla Havet.
Katastrofträning som simulering av jordbävning
Varje dag på Jamboreen hade vi olika sorters moduler, det vill säga aktiviteter. Exempel på moduler kunde vara Global Development Village där man gick till ett område med en mängd av tält med olika aktiviteter man kunde delta i. Aktiviteterna kunde handla om allt möjligt men en minnesvärd och intressant aktivitet var ett tält där man skulle få se vad ett land behöver om det skulle uppstå en naturkatastrof. Man delades upp i grupper med andra människor från olika länder och varje grupp var ett land. Man låtsades att det var jordbävning och därefter fick varje grupp olika sorts förnödenheter som tält, vatten, mediciner och kläder. Därefter fick man fritt samarbeta med de andra grupperna för alla ska ha så mycket resurser som behövs för att klara sig. Därefter var det en till ”jordbävning” men denna gången var varje grupp sluten och kunde inte samarbeta muntligt utan man fick istället varsin surfplatta som man skulle kontakta de andra ”länderna” med. Detta visar hur viktigt internet faktiskt är när det händer en naturkatastrof och om man vill ha hjälp av andra länder med resurser. Tre gånger under lägret hade vi arenakvällar där alla 35 000 scouter samlades framför en stor scen. Jag tänkte på innan hur det skulle gå med mina hörapparater när alla skriker, ropar och hoppar . Men det fungerade alldeles utmärkt och jag påverkades inte av det och jag hörde även allting när till exempel Japans premiärminister och kronprins höll tal.
Förmån att bo hos japansk värdfamilj
Förutom World Scout Jamboree och besöket i Hiroshima, var faktiskt sista natten det mest minnesvärda vi gjorde på hela resan . Vi hade chans att bo i en japansk värdfamilj, i grupper om två till fyra personer. Även om man har sett mycket av Japan när man har rest runt så är det en helt annan upplevelse att komma in i en japansk familj och se hur deras vardag ser ut. Deras hus var verkligen annorlunda jämfört med ett västerländskt hus, de hade till exempel skjutdörrar gjorda av tunt papper som det ser ut i filmer, bambugolv och låga sängar. Värdfamiljen var även väldigt trevliga och med glädje berättade de mer om Japan ur ett annat perspektiv. Ett besök som jag alltid kommer ihåg .
Japanresan en utmaning som gjort mig självständig
Det jag vill säga med denna artikel är att trots du är CI-bärare är det faktiskt fullt möjligt att göra vad du vill. Efter min månad i Japan som CI-bärare har jag blivit ännu mer självständig. Jag behöver inte vara beroende av mina föräldrar, som gärna har extra koll på hörapparaterna, utan jag kan faktiskt resa ensam. Självklart var både mamma och pappa oroliga hemma i Sverige men allting ordnade sig.
Livet är fullt av möjligheter och bara för att man har CI så ska man inte missa alla möjligheter och se sina CI som hinder. Det finns fantastiska platser att upptäcka. Jag drömmer redan om nästa WSJ som äger rum i West Virginia i USA 2019. Däremot är det smart att vara väl förberedd och att till exempel ha med sig reservdelar till processorerna ifall de skulle strula och även en extra processor om det är möjligt.
Emil 17 år