Statligt slutbetänkande slog hål på myterna
När slutbetänkandet av utredningen om kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar, SOU 2016:46 presenterades var det många ute i verksamheterna (kommuner, kommunala hörselskolor, hörselhabilitering) som såg framför sig att Regeringen skulle ombesörja det som angavs i utredningen. Det handlar om samordning, ansvar och kommunikation. Den springande punkten var och är målgruppens (barn med dövhet/hörselnedsättning) förändring. Fler än 90 procent av de barn som föds döva genomgår cochleaimplantatbehandling och erhåller en artificiell hörsel. Kvaliteten på “CI-hörseln” samt CI-operation utifrån tidig upptäckt och diagnos (nyföddhetsscreening) gör det möjligt för det stora flertalet döva barn av idag att utveckla talat språk och gå i skola på hemorten (något som bekräftas i SOU 2016:46).
Målgruppen döva och hörselskadade har förändrats
Det finns idag ett stort antal studier, som har visat att barn som har talat språk som sitt första språk (modersmål) har ordförråd, språk och läsförmåga i paritet med hörande (SOU 2016:46 bekräftar detta). Cochleaimplantatbehandling har minskat behovet av fem specialskolor för döva och hörselskadade i Sverige. Utvecklingen inom området följer även både de nordiska länderna och övriga världen. Det finns cirka 3 000 elever med dövhet eller hörselnedsättning i åldern 7-16 år vars hörselnedsättning är av sådant slag att de är i behov av habiliterande åtgärder (2016:46, sid 782). 400 elever med dövhet/hörselnedsättning går i någon av de fem statliga specialskolorna (Skolverkets statistikdatabas) i Lund, Vänersborg, Örebro, Stockholm och Härnösand. Övriga elever i målgruppen går i kommunala grundskolor eller friskolor på hemorten.
Omfördelning av statens resurser är nödvändigt!
Kristinaskolan – statlig specialskola i Härnösand har 26 elever från årskurs 1-10! Kostnaden per elev och läsår är 1 159 000 kronor (Skolverkets statistikdatabas)! Hur kan ett sådant flagrant slöseri från statens sida vara försvarbart? Ingen expert skulle någonsin förorda en skola med 26 elever från årskurs 1-10. Både den språkliga och sociala miljön blir undermålig. Hur rekryteras lärare med lärarbehörighet samt specifik ämneskompetens till en skola med 26 elever?
Sedan det första döva barnet CI-opererades 1991 har ropen från både dövrörelsen och SPSM (Specialpedagogiska Skolmyndigheten) skallat “de kommer tillbaka när de misslyckats i hemskolan”.
Hur fördelas statliga resurser?
I SOU 2016:46 anges att de resurser som satsas på elever med dövhet, hörselnedsättning inte utnyttjas på bästa sätt. Det anges att av de medel som staten satsar på målgrupperna kanaliseras 78 procent via specialskolan och endast 22 procent via kommunala grundskolor, kommunala s.k. hörselskolor samt friskolor. Utredningen konstaterar, helt i enighet med Barnplantorna, att detta är orimligt då 95 procent av eleverna med dövhet/hörselnedsättning fullgör sin skolgång i kommunala eller fristående skolor. Resurserna bör (2016:46) stärkas där majoriteten av eleverna befinner sig.
Hur går det för eleverna?
I SOU 2016:46 konstateras det att få studier systematiskt undersökt måluppfyllelsen för elever med dövhet och hörselnedsättning. Utredningen begärde in betygsstatistik från SPSM. Den visar att över tid uppnår under hälften (38 procent) behörighet till gymnasiet. Av de elever som gick i speciella kommunala hörselklasser var 65 procent behöriga till gymnasiet och för de individintegrerade eleverna med hörselproblematik var 78 procent behöriga. Enligt samma betygsstudie var 90 procent av alla grundskolans elever behöriga till gymnasiet.
Resultaten visade med all önskvärd tydlighet det som länge varit tydligt inom habilitering, sjukvård och Barnplantorna. Utredningen anger att
resultaten visar att skolframgång är relaterat till graden av hörselnedsättning och att färre elever med gravare hörselnedsättning kvalificerade sig för högre studier.
SOU 2016:46 konstaterar att elever med dövhet (utan CI-hörsel) underpresterar i en rad skolämnen. Dessa resultat återfinns även i studier i övriga Norden, men också utanför Norden. Forskning visar, vilket utredningen också poängterar, att utveckling inom CI-behandling tillsammans med tidig optimerad intervention och tillgång till språk har minskat skillnaderna mellan elever med dövhet eller hörselnedsättning och andra elever.
Hur stödjer vi alla elever?
Det är statens uppgift att på alla sätt stödja elever med dövhet och hörselnedsättning. Det finns vägledning i den mest omfattande, genomgripande utredning som gjort på decennier för att konstatera
- omfördela statliga medel att följa den skolform där majoriteten av elever med dövhet, hörselnedsättning befinner sig.
- SOU 2016:46 konstaterar att barn ska tas emot i specialskolan endast om de har behov av en tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö.
- Specialskolan och grundskolan har olika målgrupper.
Det som benämns av SOU 2016:46 den teckenspråkiga specialskolan ska ha ett specialpedagogiskt uppdrag. En sådan kompetens kan enbart utvecklas om eleverna samlas på en specialskola. Med ett större antal elever skulle social och språklig dynamik vara gynnsam för varje elev i elevgruppen. Skolpersonal skulle även kunna bedriva ett inbördes kvalitativt utvecklings- och samverkansarbete för utveckling av specialpedagogisk spjutspetskompetens för en idag synnerligen komplex målgrupp. Låt det kosta pengar!
Utredningen SOU 2016:46, ja vilken byrålåda förpassades den till?
Utanförskapets pris är högt och har med skolresultaten att göra. Det är och förblir viktigt att inte låta kulturella dogmer gå före individuella barns behov. Det föds 200 barn med dövhet/hörselnedsättning varje år. Specialskolans statistik visar inga indikationer på att alla dessa elever börjar i specialskolan i mellan- eller på högstadiet på grund av skolmisslyckanden i hemskolan. När ska myter och direkt missledande information sluta spridas?
BARNPLANTORNA